För en tid sedan var jag på en föreläsning där föreläsaren sa något som landade i mig. Trots att det verkligen inte var huvudpoängen med föreläsningen, det sades egentligen mer som i en bisats:

Om du blir bekväm med det obekväma blir du ostoppbar.

Amen, tänkte jag. För hur ofta håller jag inte tillbaka mig själv bara av rädsla för det obekväma? Hur ofta vågar jag inte det jag kanske vill våga av rädsla för att bli besviken? Misslyckas? Bli bortvald? Hur ofta gör inte du det?

Och vem vill inte bli ostoppbar?

Jag önskar innerligt att jag kunde säga att mitt senaste möte med det obekväma slutade som jag hoppades och ville – den här berättelsen skulle onekligen vara bättre om den slutade så – men berättelser som bygger på verkligheten är som de är och inte alltid som vi vill att de ska vara.

Å andra sidan är varje modigt möte med det obekväma en seger och också en förlorare kan därför känna sig åtminstone lite som en vinnare. Varje gång vi väljer att inte låta rädslan få sista ordet är ett steg framåt.

Jag tänker fortsätta öva. Jag tänker bli bättre.