Han må verka stursk ibland, men hans själ är en av de känsligaste jag mött. Han tycker inte om förändringar heller. Helst ska allt alltid vara som det alltid har varit.

Exempel: för någon dag sedan grät han lite för att Ingrid har börjat träna friidrott i en annan förening. När hon kom hem med den nya föreningens t-skjorta blev det uppenbarligen övermäktigt. (Jag trodde inte ens han visste vad den tidigare föreningen hette, men uppenbarligen hade han både kännedom om och ömhet för den.)

Att flytta med barn är spännande, att flytta med ett sådant barn är en rysare. Därför går det aldrig många dagar i sträck utan att jag förundras över hur fint han har landat i allt nytt. Han fick genast många fina kompisar och han är trygg med dem och med deras föräldrar. I natt har han sovit över hos en kompis igen och för första gången var jag inte det minsta nervös. Jag bara visste att det skulle gå bra.

Att vara en känslig själ är inte farligt, men man måste lära sig leva med det. Precis som man väl också måste lära sig leva med att vara en okänslig, om man är lagd åt det hållet.