Fräschast igår: intervjun med forskaren Aino Saarinen i gårdagens Vasabladet. Hennes forskning lyfter fram att ettåringar inte gagnas av småbarnspedagogik och hon poängterar att man borde vara ärlig med vad diskussionen tar avstamp i.

”- Jag saknar argumentationsärlighet i den här frågan i Finland. Om det är så att ettåringar ska vara på daghem för att det är bra ur sysselsättningens och ekonomins perspektiv, så säg det då.”

säger Saarinen i artikeln.

Argumentationsärlighet. Så oerhört bra ord och så oerhört viktigt ord i en tid där alla alltid ska kunna argumentera för sin sak. Det kan onekligen ibland leda till så väldigt oärliga argumentationer, för faktum är väl att vi alla ibland gör saker som det är hopplöst svårt att argumentera för. Då är det snyggare att låta bli. Och ärligare.

Det känns ibland som om det fulaste du kan göra som människa idag är att göra något du inte kan stå för, men jag undrar om inte det blir ännu fulare om vi med våld ska kunna argumentera också för det. Vi lever inte alltid som vi lär. Vi lyckas inte alltid följa våra egna ideal. Att erkänna det och stå för det är svårt men viktigt. Och ärligt.

Guld är att ha människor som klarar av att se också våra misslyckanden. Som ser oss också när vi kommer bara halvvägs och som hjälper oss att komma lite längre nästa gång. Människor som utmanar oss och som skaver lite på bästa tänkbara sätt.