Idag vaknade jag trött och för tidigt. The story of my jullov. Jag spelade spel och byggde pussel med Hilde. Sedan åt jag frukost och sedan läste jag och sedan gick jag ut och sprang dagens femma.

Så där har egentligen varenda jullovsmorgon sett ut.

Dagens femma var den kallaste på länge. Den enda som gett mig rimfrost i ögonfransarna. Så på det sätter var den speciell. Men mest av allt var den speciell för att jag idag har sprungit fem kilometer 250 dagar i sträck.

Tänk att mitt lilla projekt i coronamaj blev något jag med glädje håller på med ännu i januari. Tänk att en så liten sak kan ge så mycket. Tänk att jag har fått vara helt frisk så här många dagar – det har aldrig någonsin hänt tidigare.

Och tänk att den här tappra kroppen har fått ta så mycket skit av mig genom åren. Förlåt. Och tack, kropp!