Jag läste 176 böcker under år 2020.

Nästan inget var riktigt riktigt dåligt, så blir det ju lätt för oss som tycker riktigt riktigt mycket om att läsa. Nästan allt var åtminstone okej, det mesta bra och några riktigt riktigt bra.

Jag hade tänkt presentera mina tio favoriter, men den gallringen var för hård. Så det blev tretton. Tretton favoriter från 2020, i den ordning jag kom att läsa dem.

Håll till godo.

Den fantastiska Ivan av Katherine Applegate. Gorillan Ivan bor i en bur på ett stort köpcenter för att fungera som lockbete för kunderna. Han har vant sig vid det livet och saknar sällan livet i djungeln. Men elefantungen Ruby får Ivan och de andra djuren att förstå att de alla är fångar, och Ivan bestämmer sig för att göra något. Det här är en berättelse om vänskap, mod, fångenskap och frihet. Om vissa människors ondska, om andra människors trötthet. Men allra mest om några människors – och djurs – vägran att acceptera det som är fel. Om en stor gorilla och om en liten elefant och en enorm vänskap. För läsare från 10 år och uppåt. Högt uppåt. Satt och grät på tåget till Helsingfors när jag läste den här. Så stark, så sorglig, så vacker.

Klubben av Matida Gustavsson. Den här boken känner de flesta till. I november 2017 publicerar Gustavsson en artikel om en svensk kulturprofil där aderton kvinnor anklagar honom för våldtäkter, hot och trakasserier. I den här boken får läsaren veta mer om den här fruktansvärda berättelsen. En väldigt spännande och väldigt välskriven bok.

Klein av Axel Åhman. Den här novellsamlingen är underbar. Och jag tycker sällan om novellsamlingar. Men jag bär fortfarande med mig en del av karaktärerna, de fångade mig helt. Oerhört roligt men också oerhört viktigt om manlighet och normer och mod. Ljuvlig!

Heiman av Ann-Luise Bertell. En pärla! En stark och berörande berättelse där vi får följa Elof genom hela hans liv, ett liv som på många sätt formas av rädsla och oro. Underbart välskriven. Underbart läsvärd.

Sen for jag hem av Karin Smirnoff. Jag kan inte annat än stämma in i den kör som lovordar Karin Smirnoffs trilogi om Jana Kippo. Hårt och kargt och brutalt. Och brutalt bra. Men det här är den tredje boken, du måste naturligtvis börja med Jag for ner till bror.

Silvervägen av Stina Jackson. Den här älskade jag. För jag tycker ju om när det är spännande, men jag tycker ofta att det blir för spännande. Den här höll sig på rätt nivå. En av de där böckerna som gör att du bara måste läsa vidare, du bara måste få veta vad som ska hända.

Vi är en av Sarah Crossan är en roman om två sammanvuxna tvillingsystrar som inte vet om något annat liv än det ytterst delade. De har vant sig, men så en dag erkänner Grace att hon inte längre mår bra och tvillingarna står inför ett hopplöst omöjligt val. En unik berättelse som är skriven på ett fantastiskt, lyriskt sätt. En stark läsupplevelse.

Små stora saker av Jodi Picoult. Något av det mest berörande jag läste under hela året. Så stark och så viktig och så orubblig berättelse om ett samhälle som sviker. Om rasismens och orättvisornas fulaste ansikte. Om medmänsklighetens vackraste.

Där kräftorna sjunger av Delia Owens. Också en av höjdarnas höjdare. Den här glömmer jag nog aldrig. En Berättelse med största tänkbara B.

Säg inget om Lydia av Celeste Ng. I den här boken möter vi en familj bestående av brustna människor som gör sitt bästa. Jag tycker om böcker som får mig att se på människor med större kärlek och nåd, det gäller visserligen så gott som alla böcker. Men vissa ännu mer än andra. Den här är vissa.

Så otippat! Ännu en novellsamling. Får jag följ med dig hem av Marie Aubert. En rad berättelser om människor som längtar efter kärlek. Det finns väl inget bättre och svårare att längta efter. Egentligen var det en enda bisats i en enda av de här texterna som slukade mig helt. Det kan räcka med det om bisatsen landar helt rätt.

Jaktlaget av Ulrika Hansson. Det här är lugnt också en av årets starkaste läsupplevelser för mig. Jag tyckte så mycket om så många av karaktärerna och deras livsöden drabbade mig. Österbotten har sina sidor och ofta går de bästa och de sämsta sidorna väldigt nära varandra. Så sjukt bra bok!

Snösystern av Maja Lunde och Lisa Aisato. Varje decemberkväll i väntan på julen fick jag läsa ett kapitel ur den här boken för Arvid. Han som säger sig avsky att läsa älskade varje stund. Det gjorde jag också. Ett magiskt juläventyr där du får sörja, skratta, mysa och ibland krypa riktigt nära för att det blir nästan för spännande. En av de klart bästa och vackraste julkalenderböcker jag har läst. Att jag fick läsa den med just Arvid gjorde nog sitt.

Ja. Det var läsningen 2020. Det har nog inte gått en enda dag utan åtminstone lite skön skönlitteratur. Så vill jag ju ha det.

Jag är så glad att jag tycker om att läsa.