Jag kommer fortfarande ihåg den där dagen när coronan blev på riktigt. Det var torsdagen den tolfte mars. På förmiddagen hade jag haft några skolbesök i en skola och på eftermiddagen hade jag haft två träffar med personalen på ett daghem. Samma kväll skulle jag föreläsa på ett föräldramöte på samma daghem, nu i pausen satt jag och jobbade på kotipizza i Jakobstad.

Det var den dagen vi fick veta att Stafettkarnevalen skulle ställas in. Det var den dagen som en massa andra saker ställdes in och sköts upp. Det var den dagen vi finländare började köpa hem wc-papper. Och – lämpligt nog – den dagen vi fick hem de femton säckar wc-papper som vi borde ha sålt till förmån för fotbollen men nu köpte till lika stor förmån för samma fotboll.

Under mina timmar på kotipizza fick jag flera avbokningar. Den kalender som hade varit så fullklottrad blev plötsligt nästan tom. Jag gick till bilen längs en märkligt folktom gata för att köra tillbaka till daghemmet och drabbades av en stark overklighetskänsla. Händer det här?

Jag tänkte då och jag tänker fortfarande; att vi människor nog måste så väldigt mycket mindre än vi instinktivt och i regel tror. Det går ju faktiskt att avboka och ställa in. Nästan vad som helst. Och världen snurrar vidare ändå. Jag är förstås medveten om att konsekvenserna kan vara stora och till och med enormt stora, men världen snurrar vidare och det är en stor tröst åtminstone för mig som ibland glömmer bort att nästan inget är på liv och död.

I bästa fall har vi blivit lite snällare mot oss själva under året som gått. I bästa fall kan också framtida kalendrar vara en aning luftigare än kalendrarna var före coronan. I bästa fall har vi insett att mycket av det som vi går omkring och tror att vi måste faktiskt är sådant som vi inte måste utan i bästa fall sådant som vi ”bara” vill och i sämre fall sådant som vi ”borde”.

Och i bästa fall har vi blivit lite bättre på att värna om vår värld. Mycket av det vi gjorde – eller rättare sagt inte gjorde – år 2020 var plåster för vår blödande planet. Må vi fortsätta plåstra om den.