Hon kallar gårdagen ”julkalenderdagen”. Vi förstår ju alla varför. Och jag inser att vårt prat om att vi ska öppna julkalendrar på tisdag kanske betydde en sak för oss och en helt annan för henne.

Jag är öppen för att båda betydelserna kan vara lika bra. Jag är rentav öppen för att hennes betydelse faktiskt kan vara bättre.

Inte en endaste sorg fanns i hennes lekamen idag på morgonen när hennes kalender var ”slut”. Hon har lekt massor med sina 24 små Greta Gris-grejer. Jag tvivlar på att lekarna hade varit lika rika om Gretas mormor kommit i lucka fem och hennes hatt i lucka fjorton. Om Gretas kickbike kommit i lucka två och Georgs i lucka sjutton och Georg själv i lucka tjugotvå.

Ibland tror jag att vår bild av hur saker och ting borde vara gör vårt liv och vår värld tråkigare i onödan. Vissa saker ska och måste naturligtvis göras på ett visst sätt, men jag tror att saker oftare än vi tror kan göras på helt olika sätt och i slutändan bli precis lika bra.

Jag har en liten dotter som öppnade alla sina kalenderluckor första december. Jag har en fullvuxen bästis som öppnde alla sina kalenderluckor redan tjugoåttonde november. Jag älskar dem båda. De gör mitt liv roligare och rikare och större. De lär mig mycket.