Jag kommer in i hans rum. Där sitter han med intensivt knäppta händer.

– Mamma, jag bad just till Gud att jag ska få drömma i natt att jag är fotbollsproffs och gör riktigt många mål och att alla ropar mitt namn.

Bra bön. Och enligt egen utsago en bön som min Arvid ber rätt ofta.

Vilken bön man ber ofta säger nog en hel del om människan som ber. Det finns de som ber ofta för att de själva eller någon nära ska bli frisk från en riktigt farlig sjukdom, det finns de som ber ofta för ett äktenskap i kris, för en barnlängtan som aldrig tycks uppfyllas, för ett barn som blir mobbat i skolan, för att ensamt liv ska bli mindre ensamt, för att envis ångest ska släppa taget, för en människa som förlorat ett barn…

Att få vara en människa som ofta ber om att få drömma om att vara fotbollsproffs är onekligen att få vara en människa som har det väldigt bra. Ikväll är jag tacksam för att en av de människor jag älskar allra mest får ha det just precis så bra.