Min älskade Fredrik är från och med i dag kyrkoherde i Kvevlax församling på riktigt. Det var ljus och glädje och hopp när han i dag välsignades till tjänst i den kyrka som är vår.

– Är det där maskoten? frågade Arvid när han såg biskopen framme i kyrkan.

Tja, typ.

Jag sa att det är biskopen, en som bestämmer mycket i kyrkan. Arvid tyckte det lät så där och menade nog att kyrkan skulle vara i större behov av en maskot. En som springer runt och leker med barn.

Gudstjänsten tog nästan två timmar och en del av den värme jag upplevde kom nog mes av att försöka hålla mitt sällskap i bänken på hyfsat humör. Det var lite svettigt mellan varven, men det gick. Inte minst för att Hilde aldrig tackar nej till ett kyrkobesök.

– Det här var jättekul, var hennes utlåtande när vi gick ut.

Och det var det. Det var på alla sätt en väldigt fin dag. Vi känner oss så glada och tacksamma. Och så välsignade och välkomnade.

De fina bilderna här är tagna av Kyrkpressens Nicklas Storbjörk. Om du vill se fler bilder eller läsa lite om vad jag och biskopen/maskoten sa under dagen kan du göra det här.