För några dagar sedan läste jag Katarina Wennstams nya roman Vargen. Om en man som dödar sin flickvän efter att ha avtjänat ett fängelsestraff för misshandel av henne. Om en annan kvinna som dödas och om jakten på den som dödat henne. Wennstam skriver – som många gånger förr – fiktion som tyvärr inte är fiktion.
Och nu, några dagar senare, får vi veta att en ung kvinna dödats i en lägenhet i Jakobstad. Även om vi inte vet mycket säger några få rader en hel del. Eftersom polisen är tydlig med att det inte föreligger någon fara för utomstående förelåg faran uppenbarligen bara för henne. Så där som faran mot kvinnor ofta gör.
Men jag vill protestera. Det föreligger visst en fara för allmänheten! Att hittas död i en lägenhet är tyvärr ett öde som kan drabba vilken kvinna som helst, det är inget som någon av oss går säker från. När det kommer till mäns våld mot kvinnor är Finland typ sämst i klassen och så länge det är så är faran just precis allmän. Det är kanske inte du själv. Men det är helt säkert närmare än du vill eller tror.
Varje gång en kvinna dödas av en man hon känner väcks frågor om vem som kunde eller borde ha sett något. Skulden slår till. Hur kunde jag inte märka något? Vi frågar oss också varför hon inte lämnade och gick. Trots att vi i det läget sitter med ett fasansfullt facit på hand. Så farlig var han. Skulle vi själva ha vågat gå?
Det är bara en enda som bär skulden varje gång en kvinna far illa i en nära relation. En enda. En enda.
Samtidigt kan vi alla göra vår del för att ändra på ett vidrigt machoideal och en bokstavligen livsfarlig kultur av att pojkar och män inte ska känna så mycket och åtminstone inte prata om det de känner. Jag kan göra min del, men den är så liten. Du som är man – snälla, gör din del eftersom den är så mycket större. Var en vän, en pappa, en bror, en granne, en kollega, en klasskompis som vågar känna, vågar prata och vågar gråta. Att som man våga svaghet, våga rädsla och våga litenhet är kanske det starkaste, modigaste och största du kan.
Det förändrar en värld som bara måste förändras. Så att faran går över.
Nästan för lycklig 
Inser du hur löjligt det är när en feminist försöker rida på en dylik tragedi och skyller det på könsroller? Vilken kvinna som helst kan bli dödad? Kom igen.. Extremt osannolikt om man lever hederligt och omger sig med hederliga människor. I det här fallet var det inte frågan om hederligt folk utan lessare. Och knarkare.
Den människosyn som ligger bakom den här kommentaren är oerhört sorglig. Menar du på allvar att ingen ”hederlig” kvinna någonsin blir dödad? Menar du att ingen ”hederlig” människa kan bli inblandad i droger? Jag menar att vem som helst kan råka ut för vad som helst. Att ingen går säker. Och att alldeles för många män (och kvinnor!) mår alldeles för dåligt och att en del av dem (ofta män) tar ut sitt illamående över andra människor. Tyvärr.
Om du tycker att det är löjligt får du tycka det.