Efter två dagar i Helsingfors kan jag konstatera att halva hjärtat nog finns här. Här finns så många människor jag saknar, älskar och behöver.

Jag har fått träffa flera av mina gudbarn och ännu flera av mina barns gudföräldrar. Jag har fått fira en underbar 30-åring. Jag har fått hälsa på vår gamla favoritgrannar. Jag har fått hänga på mitt gamla köpcenter. Jag har fått fira gudstjänst med min gamla hemförsamling, min flock här. Jag har fått äta söndagsmiddag med en inte alls gammal bästis. Jag har fått sova två nätter hos en annan bästis och hennes familj. Jag har fått glädjas med Ingrid och Arvid som båda fått ha fina och roliga stunder med sina gamla kompisar här.

Jag har fått så mycket.

Många, många gånger har jag fått känna tacksamhet över allt vi hade här och över att det på sätt och vis fortfarande finns kvar. Ingen, ingen gång har jag fått känna ånger över att vi inte längre har kvar det på samma sätt.

Halva mitt resesällskap. Längst bak i bussen. Sötast i bussen.