Såg du det här på hbl igår?
Jag gjorde. Och jag blev omoget provocerad. Troligtvis lika omoget provocerad som någon annan kanske blir av den här texten.
Men på riktigt: jag känner verkligen INGEN som förbjuder skärmar. Just det är knappast ett jättestort problem i vår värld i dag. Jag är inte för ett förbud, men däremot tror jag att det är bra med regler och ramar. Det handlar inte om att skärm är dåligt, det handlar enligt mig allra mest om allt det där som inte händer om skärm får hända hela tiden. För så väldigt lite kan ju konkurrera med skärm på kort sikt, även om så väldigt mycket kan göra det på lång. Jag blir lite rädd för allt som inte blir om bara skärm är. Och jag är lite rädd för allt som blir om bara skärm är.
Det handlar om balans.
Jag har rannsakat min själ och frågat mig varför jag blir provocerad. Är det någon slags osäkerhet över mina egna val? Någon slags bitterhet? Jag tror faktiskt inte det. Men det är en frustration över att så många som vet så mycket ju faktiskt tycker att regler och ramar är vettiga när det kommer till skärmar. Jag tänker på böcker jag läst av hjärnforskare som Anders Hansen och Katarina Gospic och på den balans de uppmuntrar till.
Hur tänker du? Har du regler och ramar för dig själv och skärm? För dina barn och skärm? Varför eller varför inte?
Nästan för lycklig 
Jag försöker begränsa skärmtiden..när barnen var små fick de se på tv efter kl 18 och typ 1-1,5 timme. Nu när de är i skolåldern försöker jag hålla dehär ännu, men skärmarna har utökats till surfplatta/dator/telefoner och de är uppe längre. Däremot kan jag inte hålla efter det när de kommer hem själva från skolan, så de har ju nog i praktiken betydligt mer skärmtid än officiella rekommendationerna 🙂 Det är knepigt att hitta en bra balans, och de känns som ett evigt tjatande! Jag hoppas dock att mitt tjatande och försök till begränsningar kommer att leda till att de inser att det finns en värld utanför skärmarna även senare då skärmtiden blir ”fri” 🙂
Jag håller helt med dig. Vem förbjuder skärmar? Inte en enda förälder jag mött eller hört talas om. Däremot möter jag massvis med barn som inte verkar ha några regler för skärmtid alls, som sitter med sina telefoner när de har kompisar på besök, som spelar samtidigt som de ser på TV (jag talar om lågstadieåldern), som har glömt hur man leker med andra barn. Jag är sträng med skärmtid – samtidigt involverar jag mig i det mitt barn gör på skärmen. T.ex. spelar vi ibland spel på ipaden tillsammans. Jag är själv förtjust i spel, och ser inget illa i dem i sig – men nog om de tar över från t.ex. läsning.
Jag har en 2- och en 4-åring och tycker det är skrämmande hur lätt dom fastnar framför tv:n eller youtube. Jag anser att dom behöver begränsas för att dom inte förstår sitt eget bästa där. Precis som dom inte klarar av att bestämma hur mycket sött dom får äta eller hur länge dom får vara uppe på kvällen.
Jag tror inte att tv:n eller datorn i sig är farlig. Men det är ju precis som du säger. Problemet är vad det tar bort från. Om dom fick se på tv hela tiden skulle det bli myckte mindre lek, mindre utomhusvistelse, mindre rörelse osv. Samma gäller oss vuxna.
Håller helt med Malin. Vill tillägga att våra små barn blir sittande helt passiva framför TV:n till och med då korta program avsedda för ”rätt” åldersgrupp visas. Enda responsen blir ”mera” – men de tar absolut intryck och bearbetar senare. Men det är detta väldigt passiva tittande som jag inte kan förstå att det kan vara bra i stora doser. Då vi läser böcker blir det inte alls samma blanka blick i ögonen, utan interaktion på ett helt annat sätt.
Jag provocerades också av artikeln och håller med dig och er andra. Jag är inte rädd för skärmar. Men om man sitter många timmar vid skärm hinner man inte läsa och röra på dig. Hoppas Dunkels får mothugg i insändarspalten.
Hej !
Jag hör väl till dem som i princip hade kunnat förbjuda skärm helt och hållet men efter en lång diskussion med min tror jag han har mera rätt i att det kan leda till ”frosseri” sv skärmar senare.
Barnen får titta på TV lördag och söndag mornar, ungefär en timme varje morgon. Vår äldsta vill ibland spela Play Station och det får han på veckosluten ibland med sina äldre bröder eller med en kompis. Den enda gången vi alla bänkar oss framför TV är när det är OS, VM eller dylika sport tillställningar som visas.
Padda har de inte och våra telefoner får de inte ha, bara om vi tittar på foton tillsammans.
Jag tjatar aldrig om att de inte får men jag har aldrig erbjudit dem det heller. Jag anser att de är små (snart 7 år, 5 år och 2 & 1/2) och att de hinner med skärmar ännu.
Nu har jag tyvärr inte kunnat läsa artikeln så hoppas min kommentar inte är helt dragen ur hatten !
Mycket har jag sett, men aldrig att någon har totalt skärmförbud. Barnen använder ju paddor både i dagis och skola! Men begränsningar tror jag hårt på. Vi använder appen screen time, där man får ställa in önskad skärmtid, vi har 2h/dag. När 2 timmar har gått, går det inte att spela längre. Mycket, mycket bra app, man slipper allt gnäll! Innehåller många andra bra funktioner, där du kan kontrollera och reglera dina barns surfande.
Tv är vi inte så noga med, det finns inte så rysligt mycket tid för Tv i vardagen ändå med läxor, kompisar och fritidsintressen, men har vi tid på kvällen och vi har lust att mysa i soffan framför tv:n, då gör vi det, och det ser jag inget fel på.