Det händer ibland. Det hände i går. Därför skriver jag om det i dag. Det händer ibland att jag träffar äldre – eller rentav gamla – människor som jag bara känner att jag vill bli när jag blir stor. Sådana där glada, uppmuntrande och generösa människor som lyfter oss som är yngre. Sådan vill jag också bli.

För det händer ju också ibland. Det händer också ibland att jag träffar äldre – och de känns rentav alltid gamla – människor som jag absolut inte vill bli när jag blir stor. Som är sura, misstänksamma och kritiska. Som har förlorat allt som liknar glädje och generositet.

Säkert beror det på livet. På att inga liv är lätta och på att några är ännu svårare. Men säkert beror det också på annat. Vi kan inte alltid välja vad som händer men vi kan ibland välja hur vi bär det som händer. Det kan göra stor skillnad.

Jag blir lika tagen varje gång en människa säger att jag är bra. Att det jag säger och skriver spelar roll. Men på något sätt blir jag lite speciellt tagen när en människa som levt dubbelt längre än jag själv säger det. En sådan människa vill jag också bli, en sådan som lyfter dem som är yngre.

Och. En sådan människa kan jag vara redan nu. Man behöver ju inte vara det minsta gammal för att välja att lyfta dem som är ännu yngre.