Men hjälp vilken bild! Är det där verkligen jag?

Så både tänkte och skrev jag när jag såg den här bilden som min syster tog på mig för några dagar sedan. Hon på bilden är ju jättefin! Kan jag vara så där vacker?

Det är en gåva att ibland få se sig själv genom en annan människas blick. Ofta ser vi ju på varandra med så mycket större nåd än vi ser på oss själva. Den lite överviktiga kollegan kan genuint vara hur vacker som helst i våra egna ögon samtidigt som vi tycker att vi själva absolut borde gå ner några kilo för att se ut för något.

Att få se en bild på sig själv och för en liten stund golvas av sin egen skönhet – inte för att den skulle vara extrem men för att den alls är – gör gott. Jag tror i dag att jag är lite vackrare än jag trodde i går och det finns något fint i att få tro det. Risken att man plötsligt skulle gå omkring och tro sig vara enormt mycket hetare än man egentligen är är ju ytterst liten. Och i ärlighetens namn är ju faran med det, om det mot förmodan skulle hända, också rätt minimal. Däremot är risken rätt överhängande att vi går omkring och tror att vi är väldigt mycket fulare än vi egentligen är och den risken kan föra med sig rätt stora problem.

Så. Bjud in lite mer nåd i ditt liv, till exempel genom att låta någon som kan göra dig rättvisa göra det. Det gör gott. Nåd gör ju det.