– Det är så orättvist! Andras mormor och morfar och fammo och faffa brukar faktiskt hämta dem ibland från förskolan.

Han har rätt. Det är orättvist att en del andra får ha sina nära nära. Å andra sidan är det mesta orättvist och sanningen den att han för det mesta är en vinnare vad gäller just orättvisa. Samtidigt är det ju så lustigt att han inte hade en aning om varför just hans mor- och farföräldrar aldrig hämtar honom från förskolan. Att de bor drygt fyrahundra kilometer bort var inget han hade sett som en rimlig förklaring.

I snart tio år har vi inte bott på samma ställe som mor- och farföräldrar. Vi vet inget annat. Han vet inget annat.

Samma kväll som han fått veta att vi ska flytta drygt fyrahundra kilometer bort insåg han ändå. Vid läggdags.

– Nu kan mormor och morfar och fammo och faffa hämta mig ibland från förskolan.

Och han lyste.

Han lyste.