Hennes man vill inte ha sex med henne. När hon vill drar han sig undan. Och när hon och barnen lagt sig drar han fram datorn. Och tittar på när andra har sex.

Hennes mans porrberoende har dödat hans lust till henne.

Jag har hört samma berättelse av några olika kvinnor. Inte många – men några. Det är en berättelse som alltid berättas med sorg, hjälplöshet och besvikelse. Ofta också med skam, och det gör mig på något sätt ännu mer illa. Och det förklarar kanske till en del varför det är några och inte många som har berättat.

Det är sällan porren ifrågasätts, nästan alla frågor om den besvaras av experterna med att det är helt normalt och så länge det känns bra är det bra. Men nu höjs fler och fler röster om att porren har också riktigt fula sidor. Kriminolog Nina Rung uppmuntrar i aftonbladet föräldrar att skapa sig en bild av den porr som barn i dag ser. Den porr som barn börjar konsumera när deras medelålder är tolv år.

För en tid sedan fick jag ett meddelande av en kvinna som frågade om ville dela hennes berättelse.

Den är hennes, inte min. Och här är delar av den:

”Jag och min man hittade varandra redan som unga. Det var kärlek vid första ögonkastet. Vi gifte oss, köpte hus och fick barn. Vi levde i ett lyckligt, tryggt och kristet äktenskap. Trots att småbarnstiden ofta var kaotisk och tröttsam så hade vi det underbart tillsammans, vi skrattade ofta och vi älskade ofta.

Ända tills porren smög sig in i vårt förhållande. Kärlek byttes sakta ut mot nonchalans. Ömhet byttes ut mot respektlöshet. Sanning byttes ut mot lögner. Skratt byttes ut mot tårar. Till slut stod vi där, en skadad man och en trasig kvinna i spillrorna av det som en gång varit ett lyckligt och tryggt äktenskap.

Jag vill bara säga åt dig, snälla, låt bli knapptryckningen som för till porr. Den ena knapptryckningen leder till den andra och plötsligt är du fånge i en massa sexuella orgier. Det är inte värt skadorna, smärtan och trasigheten som detta kan föra med sig i ditt äktenskap. Det är inte värt det. Inte om du frågar mig. Inte om du frågar min man. Och inte om du frågar våra barn.

Har du redan fastnat? Till stor tröst vill jag hälsa dig att det finns hjälp att få, det finns nåd och det finns förlåtelse. Och du kan få chansen att börja ett nytt liv, som innehåller så mycket mera kärlek och skönhet än du någonsin drömt om.”

Ingen tolvåring som med sund nyfikenhet närmar sig porren vill skada framtida livskamrater och barn. Ingen vill bli beroende, ingen vill fastna. Men för en del av de tolvåringarna blir det så. Och de blir ju inte färre. 

Jag vill skydda mina barn mot vridna bilder av människor. Jag vet inte hur det ska gå till, men jag tror på att tala med våra barn också om det svåra. Kanske i synnerhet om det. Hellre lite för tidigt än lite för sent. Hellre lite för mycket än lite för lite.