Det tog längre än vanligt i år. Att börja andas i en annan rytm. Att sluta kolla mejl och facebook. Att bli mera närvarande. Att få mera ro.

Det tog helt enkelt längre än vanligt att bli riktigt ledig i år.

Det som stressade och skapade oro under våren var ju inte alls förknippat med jobbet och då försvann inga bekymmer per automatik när den blomstertid kom och sjöngs. 

Men nu. Nu andas jag som jag egentligen vill. Nu har jag blivit sunt dålig på att kolla. Nu är jag mera närvarande och nu har jag mera ro.

Och nu somnar jag snart under vårt alldeles egna tak. Under vårt alldeles egna semestertak. Resten av närvaron och ro lär rulla in.

Bild: Matilda Audas-Björkholm 

Mysbelysning: samma underbara kvinna