Unga svenska tjejer identifierar sig främst som:
1. feminist
2. antirasist
3. hundmänniska
4. miljövän
5. storstadsmänniska
När unga svenska killar ska berätta hur de identifierar sig är det följade ord som toppar listan:
1. gamer
2. sportfantast
3. prylnörd
4. datanörd
5. träningsfreak
Det här är inget nytt, det här visade ungdomsbarometern 2016. Och det här talade vi om i går vid frukosten. (Älska att vårt sommarliv ger sådana frukostar!)
Jag tycker det är oerhört fascinerande att så många unga tjejer identifierar sig främst som idealister av något slag medan så många unga killar identifierar sig främst via datorer och sport.
Jag tycker också att det är oerhört skrämmande. Jag vill ju leva i en värld där också män drivs av höga ideal och en vilja att förbättra världen.
Vi talade om det här igen på kvällen när tragedin i Ekenäs blev verklig för oss. Vi vet ju inte vad som hänt, men en del av svaret ligger kanske i en ung man som saknade en del av de verktyg som krävs för att hantera ett liv. Det skulle vara långt ifrån första gången och det skulle tyvärr vara långt ifrån sista gången. En människa utan de verktygen är bokstavligen livsfarlig för andra och sig själv. Och de verktygen får man inte genom att komma till nästa level i ett dataspel. De verktygen vässer man inte på gym.
De verktygen får man i nära möten med andra människor och deras känslor och tankar. I lika nära möten med egna känslor och tankar och i uppriktiga samtal om det som gör ont och det som gör gott.
I att leva så att livet känns. På riktigt.
Må han förmå. Må han vilja. Må han våga.
Bild: Matilda Audas Björkholm
Nästan för lycklig 
hej!
Det är så hemskt det som hände i Ekenäs. Aldrig försvarbart att ta nån annans liv. Så otroligt fel och hemskt. Och jag tror du har rätt i att en person som dödar nån annan inte fått lära sig allt den skulle ha behövt. Jag sku ändå vilja nyansera lite angående dataspel och sport för jag tycker inte man kan skylla på dem om alla inte lär sig att lösa sina problem på andra sätt än att döda.
Jag har själv spelat ganska mycket som barn och ung, till exempel tillsammans med min kusin. Dels så att vi båda satt fysiskt bredvid varandra och såg på när den andra spelade, och dels så att vi spelade hemma hos oss själva och hade kontakt via chat. Vi bodde en timmes väg från varann så vi kunde inte ses när vi själva ville.
Sen har min bror spelat mycket online genom vilka han har fått nya vänner både från Finland och Sverige som han sedan träffat ansikte mot ansikte flera gånger. Fast jag själv nog hade fördomar om att han ”bara satt ensam på sitt rum och spelade” men då berättade han hur det var. (Det var ju inte det enda han gjorde heller, men i alla fall). Så jag ville bara dela med mig om att det att man spelar dataspel inte behöver betyda att man isolerar sig. Och sport kan ju också handla om lagsport ❤
Men väldigt intressant ändå att det är så olika saker tjejer och killar identifierar sig med och jag hoppas också gränserna för vad som anses OK för flickor och pojkar att hålla på med sku luckras upp.
Absolut! Du har helt rätt. Tack för din balanserande kommentar. Jag är inte emot dataspel i sig, men jag saknar idealen. En större, högre strävan. Önskar så innerligt att alla fick ha sådana.
PS. Jag älskar förresten att din blogg får mig att gå i dialog med dina argument och faktiskt fundera på vilka mina egna argument är. Så tack och skön fortsättning på sommaren!
Ååh den konsten/gåvan att skriva du har. Trevlig sommar Till er alla!
Tack för dina ord! Å, tack för dina ord!
Vet inte om min bild om finska ungdomar är lite förskönad, men jag inbillar mig att det fortfarande finns större äkthet och ett djupare, lite allvarsammare sätt att sträva fram i livet. Kanske just på grund av att de inte är lika bortskämda med kravlös skola, curlande föräldrar… Jag vet att det låter lite väl generaliserande… Läste en undersökning att Finland kom som tvåa av alla länder, dvs bäst att bo i. Sverige bara åtta.Det vill jag så gärna tro på. Finland är det nya ”lagomlandet” i mina ögon.
Mycket möjligt. Hoppas det goda allvaret aldrig försvinner. Det som ger djup och äkthet.
Det som är allra tråkigast med denna tragedi är att utåt sett verkade denna kille verkligen ha alla verktyg, en stor och fin familj, nära vänner och ett brett nätverk. Ingen förstår vad som gått fel eller vad som hänt. Lugn, glad och inga våldsamma tendenser. Det är så galet och ledsamt och onödigt.
Oj, sorgen för er som finns där och vet. Må ni kunna trösta och bära varandra.
Ibland är det ju så. Att en människa med alla verktyg agerar som om inga verktyg fanns. Och vi förstår ingenting. Och ibland är det – tack och lov – så att en människa till synes helt utan verktyg ändå får ihop det. Jag vet INGET om det här specifika fallet eller människorna i och bakom och det var dumt att göra en koppling. Men jag tror att vi alla vinner på att arbeta för att så många människor och män som möjligt förstår sig på sig själva så bra som möjligt.
Jag tänker också att många feminister och antirasister kanske inte heller får så mycket kontakt med människor? Det känns som att hypen har blivit så stor att man kan haka på bara genom att läsa in sig på internet och sen välja att stå hårt för någonting bara för att. Tycker att många antirasister och feminister också är de som kommenterar fulast om andra människor, eftersom deras åsikt är den enda rätta och det ger dem rätten att hacka ner på alla andra. Trots att sannfinländarna inte står högt på min lista heller tycker jag ju inte det är okej att fritt kommentera att de borde dö? Eller att en president ska skjutas för att han tycker ”fel”. Idealist javisst, men respekten behövs åt alla håll.