Tar hand om sina svagaste

I fredags körde vi tusen kilometer. Och den här gången betyder tusen inte bara så där allmänt många. Inte som i det tog tusen år att städa Arvids rum eller min puls var uppe i tusen redan efter trehundra meter eller jag har tusen

Den här gången betyder tusen tusen.

Vi startade från semesterparadiset i Sverige klockan halv nio på morgonen och så kom vi fram kvart före elva på kvällen. Med tusen kilometer i däcken.

Veckoslutet tillbringade vi på Astrid Lindgrens värld. Jag älskade. Bara älskade. Jag brukar ibland säga att tvillingarna-böckerna är de bästa jag läst eftersom de gjorde mig till läsare och det är sant. Men det är Astrid Lindgrens berättelser som bor i min själ. Det är hennes berättelser jag vill ge mina barn. Det är hennes berättelser jag vill påminnas om.

Det finns mycket man kunde säga om Astrid Lindgrens värld och bland allt det väljer jag att säga det här:

Hur ett samhälle tar hand om sina svagaste sägs berätta mycket om det samhället. Och i det samhälle som Astrid Lindgrens värld är sitter Pippis pappa länge, länge med en flicka med Downs syndrom i famnen. Han ställer frågor till henne och besvarar de frågor som hon ställer. Och i Astrid Lindgrens värld teckenspråkstolkas en del föreställningar av tolkar som är klädda i pjäsenliga kostymer och smälter in så bra att också vi som inte behöver tolkningen skulle sakna dem om de inte fanns där.

I en sådan värld vill jag bo.

Lugnt värt tusen kilometer.

En väg. I går körde vi tusen kilometer igen. Vi hade naturligtvis tänkt stanna på vägen och sova en natt i någon stuga. Att köra tusen kilometer på en enda dag med sex barn under tio år varav ett barn är en bebis är ju helt galet. Att köra tusen kilometer på en enda dag igen bara några dagar senare är ju mer än helt galet.

Men ibland är galet bäst.

Och ibland är mycket bäst. Den här gången var väldigt mycket väldigt bäst.

Bilder: syster Matilda Audas Björkholm

Advertisements

One thought on “Tar hand om sina svagaste

  1. Så rätt du har om Astrid Lindgrens värld!! Jag har varit där två gånger och anser att vår familj måste åka dit igen för det är så fantastiskt!! Första året var det också teckentolkar, SÅ fint inbäddat! Mina barn: “så här sjunger man Singdudeldej på teckenspråk” 🙂

    Skådespelarna är verkligen TOPP!! Att de orkar vara “in character” även efter spelningarna!! Vår mellanson höll på att dra på luffen med Paradis-Oskar men nöjde sig med att vara med och leka Under hökens vingar. Våra döttrar har åkt rutschkana med Karlsson. Och hela parken är ändå så lågmäld med gärdsgårdar och får liksom. Jag har gråtit varje gång av sorg för att min mamma (som inte lever längre) inte får uppleva detta med sina barnbarn för hon hade älskat det så mycket (hon tittade på Bullerbyn för att hon älskade naturscenerna och det påminde om hennes barndom). Snyft. Vi får åka i hennes ställe! Kul att ni gillade det så mycket!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s