På första advent, på beräknad dag, blev världen en människa rikare då en dotter blev oss given. 

Just given känns hon. Så oerhört oförtjänt. Så fullkomligt en gåva. Så enbart nåd.

De är konstiga, de här allra första dagarna med en helt ny människa. Det jordiska är mer närvarande än typ någonsin då det mesta är så väldigt oglamoröst, men samtidigt är det himmelska om möjligt ännu mera där. 

Och jag tänker att det himmelska och det glamorösa nog aldrig spelat på samma lag.

Världen blev ny. Igen en gång. Allt känns helt annorlunda och allt känns självklart bekant.

Hon är här nu. Och vår tackamhet vet inga gränser. Tänk att just hon kom till just oss!

(Och snart ska ni få höra om hur det gick till när hon kom. På bilden är hon förresten ungefär nio timmar ung och fotad av en av mina allra bästa vänner som firade dotterns första kväll på bb tillsammans med mig. En fin kväll. Mycket himmel där.)