Jag ser dem i matbutiken. Vid smöret och margarinet. Han ser ut att vara urtypen av en österbottnisk man. Bra på att arbeta. Tar i där det behövs. Lojal. Samvetsgrann. Pratar inte i onödan. Ältar inte. Skulle göra vad som helst för de sina.
Hon ser ut att må väldigt dåligt. Hon är längre än jag, vilket betyder att hon är lång. Men hon väger kanske trettio kilo mindre än jag. Vilket betyder att hon är beyond smal. Hon ser så uppenbart ätstörd ut. Jag tror att jag gissar rätt när jag gissar att hon är hans dotter.
Det har gått många veckor sedan jag såg dem. Nästan varje dag har jag tänkt på dem. På hur deras liv inte blev vad de hade tänkt och hoppats. Hon har aldrig bett om sin ätstörning. Han, som skulle göra vad som helst för henne, är plötsligt ganska maktlös.
Deras liv blev inte vad de tänkte och hoppades. Det ärras just nu. Och på något plan är det väl mänsklighetens gemensamma nämnare; att ingens liv blir vad vi tänker och hoppas. Vissa av våra mål når vi, andra inte. Vissa drömmar når vi, andra förblir just drömmar. Brustenhet, misslyckanden, sjukdom, död. Ingen av oss kommer undan. Alla får vi möta lidande som inte ingick i vår ursprungliga plan.
Tänker jag när jag ser den österbottniske mannen som nog aldrig hade trott att just hans dotter skulle sluta äta. Tänker jag när jag ser tonårsflickan vars liv numera kretsar bara kring det hon äter och inte äter.
Tänker jag när jag ser min egen spegelbild. Tänker jag när jag möter dig.
Vi förenas i att det perfekta och osårbara livet inte finns. Det finns bara ett slags liv. Och det kommer alltid helt utan garantier.
Nästan för lycklig 
Kan du skriva en bok? En sån här bön för varje dag?
Ditt språk ditt språk ditt språk. Rytmen i det.
Jag har läst din kommentar pinsamt många gånger. Känner hur jag lever lite på den. Tack tack tack. Tänk att just du med ditt språk säger så om mig och mitt. Snart får jag kanske börja ta mina författardrömmar på allvar.
Ja, Amanda! En andaktsbok!!! Förstås!!!
Spännande tanke, Eva. Enormt spännande tanke.
Som jag och min pappa för 20 år sedan. Nu står jag stadigt på egna ben men det ser han inte. Han ligger i den österbottniska jorden, en helt annan smärta och något som ingen tänkt sig. Oj så du rörde nåt i mig med denna text.
Oj. Tänk det. Och din pappa, så tråkigt att ert liv kom att innebära också annan smärta som ingen hoppades och tänkte. Skönt att höra om dina stadiga egna ben! Tänk om din pappa ändå får veta. På något sätt.
Fint skrivet, klart att du skall skriva en bok, skriv flera! När vet ingen annan än du, men jag och många med mig väntar redan på att få läsa.
Tack, Aja! Vad uppmuntrande och generösa ni är. Jag blir alldeles rörd.
Så fint skrivet att jag ryste till flera gånger under tiden jag läste..
Och jag vill också läsa dina kommande böcker.
Tack! För fina och uppmuntrande ord!
Du berör mej!
Tack! Så otroligt fint sagt!