Arvid ”jag sover alltid som en prins” Kass utnyttjade natten mellan 23 och 24 mars till att bevisa att han också kan sömnstrula ibland. Han var uppe och härjade mellan halv tolv och halv tre och med härjade menar jag tyvärr just härjade. Ropade och höll på, ytterst okaraktäristiskt.

Vi märkte igår en hängighet hos vår yngsta familjemedlem, eventuellt också en temperaturhöjning och en ovilja att äta. Så något var det nog som störde honom i natt, och den som någonsin varit vaken mitt i natten med en sömnstrulare vet att vilken orsak som helst är tusen gånger bättre än ingen orsak alls.

Vi blev påminda om den rätt långa period i vår småbarnstillvaro då nätter som den gångna var absolut regel och på inget sätt undantag. Och jag, som någon gång under året som gått, börjat ta Arvids goda nätter om inte för givna så åtminstone för vana blev ödmjukt tacksam för de sömnvanor som är hans. Hemska saker, den där hjälplösheten när en liten ropar mitt i natten och inte riktigt vill sluta vad än man hittar på.

Efter nästan fem timmar sömn är det dags för en ny dag och ny vecka. Medveten om att vi klarat oss på betydligt mindre än så i perioder på många månader ska vi väl tro att ingenting blir övermäktigt den här dagen. Men nog har jag varit piggare. Om vi säger så.