Ingriden sover ännu. Titta på klockan. SÅÅÅ inte hemma.

Och SÅÅÅ skönt.

Det är underbart att vara ensam på cafe i svenska miljöer. Att få (få och få) ta del av små delar av andras samtal är så intressant och spännande. Jag samlar på händelser och karaktärer och samtal och bara nu under eftermiddagen har jag fått några guldkorn.

Trots att det är lördag jobbar jag någon timme. På cafe. Med vispgräddebeklädd kakao och fastlagsbulle. Så jag överlever.

Trots att det är lördag jobbar jag någon timme. På cafe. Med vispgräddebeklädd kakao och fastlagsbulle. Så jag överlever.

Ingrid somnade 22.58. Vi är SÅ inte hemma.

Orsaken till att våra bilfärder mellan hufvudstaden och de österbottniska slätterna är oförskämt smärtfria:

Och min och Fredriks tålamod med ovanstående. Samt vår förmåga att föra intressanta och roliga samtal med rumpnissar i bakgrunden.

Orsaken till att våra bilfärder mellan hufvudstaden och de österbottniska slätterna är oförskämt smärtfria:

Och min och Fredriks tålamod med ovanstående. Samt vår förmåga att föra intressanta och roliga samtal med rumpnissar i bakgrunden.

Majschips+högläsning-drickbart= dammig hals. Och vi är inte ens nästan framme ännu.

Sådant vi gör i dag.