Jag grät i kudden igår. Jag som kunde ha gått in i rummet intill och fått kärlek av dem som tar hand om mig nu när Fredrik är borta. Istället valde jag att gråta. Ensam. Och jag valde säkert rätt.

Tänk att tårar i ensamhet ibland är det bästa alternativet. Det mest helande.

Jag tänker inte påstå att jag idag är en mamma värd diplom och utmärkelser. Inte heller har jag blivit intressant under natten som gick. Det finns så väldigt mycket som är tråkigt och dåligt med mig idag. Också.

Men det svarta är betydligt mindre vasst. Och jag kommer inte att gråta ikväll.

Nästan alla dagar svävar jag på moln, känner mig tillfreds med livet och tycker rätt bra om den människa som är jag.

Ikväll är inte som nästan alla dagar. Just nu är jag en misslyckad mamma, en präktig, ointressant och tråkig människa som dessutom är lite för tjock. Jag läser för lite. Jag spelar för mycket 2048. Jag diskar för sällan. Jag är vaken för länge om kvällarna och alldeles för trött på dagarna. Jag har varit förkyld i en vecka och det håller på att bli bättre men det ska inte kännas såhär när man andas och det ska inte låta såhär när man hostar. Jag är missunnsam och självupptagen. Dessutom åkte Fredrik tillbaka till Helsingfors i förrgår och jag är halv utan honom. Högst halv. Och det är nog det värsta av allt.

Det är antagligen för länge sedan jag gråtit av sorg. Kanske jag tar det nu?

Fler än en gång sedan vi köpte det här sommarhuset har folk sagt att de aldrig skulle köpa ett sommarhus med sin syster/bror med respektive. Hur känner du? Skulle du kunna tänka dig att göra det som vi gjorde en julidag för snart ett år sedan?

Här kommer en lista på nya ord som jag lärt mig efter att jag blev husägare:

– varmvattenberedare
– krypgrund
– sänksåg (men nu fick jag faktiskt fråga både min syster och min man vad det hette så där kan man väl i ärlighetens namn säga att jag bara nästan lärt mig)

Hittills är balansen mellan ledighet och renovering perfekt. Det är rätt gemytligt att jobba med ett hus när det inte är bråttom utan man faktiskt kan leva ett rimligt liv också utan de renoveringsprojekt man har på gång.

I något skede igår mådde jag så dåligt i min sviktande hälsa att jag fann mig själv tänka att jag kanske skulle välja bort livet om läget igår var lika med livet alla dagar. Jag är ju inte känd för att vara speciellt odramatisk, men ändå. Det borde vara en mänsklig rättighet att få ligga under täcket med böcker och godis när man är sjuk. Den mänskliga rättigheten tackade man uppenbarligen nej till när man blev förälder. Jag glömmer det efter varje sjukdomsanfall och blir så brutalt påmind nästa gång hälsan tryter.

Idag är det lite, lite bättre.

Det suger att vara sjuk när man är småbarnsförälder. Jag förgås snart. Om det är hostan, halsontet, snuvan eller självömkan som tar mig först återstår att se.

Jag har idag köpt mitt första klädesplagg sedan november. Jag visste redan då klädshoppingstrejken körde igång att det skulle bli ett undantag och idag förverkligades undantaget. Jag har köpt en klänning till min systers bröllop i juli.

Måndag: vi fick en roskis till gården här på sommarstället.

Tisdag: vi fick varmvatten hit till sommarstället.

Onsdag: vi fick en dusckabin installerad här på sommarstället.

Under dessa tre dagar har vi dessutom haft besök av sammanlagt 17 olika personer. Plus rörmokaren. Vi har också tagit bort plastmattor från golvet på hela övervåningen.

Det här är huset där det händer.

Och så har vi ännu en av de där dagarna då jag önskar att vi kunde älska sönder varandras felaktiga åsikter istället för att hånfullt förlöjliga och försöka verka smartare än de som tycker annorlunda. Det finns så mycket fult och kallt och kärlekslöst i så många olika läger.

Händer i mitt liv just nu:

Jag och min syster ligger i sängen och läser varsin bok. Vi kallar det att hålla ställningarna.

Våra män skruvar bort ett handfat ur toaletten här på sommartorpet för att ersätta det med ett annat. De säger saker som:
– Nu är goda råd dyra!
– Ni får gärna be en liten bön nu.
– Oj, hemska saker!

Det känns ju betryggande.