Hilde har alltid varit förundransvärt bra på att ställa frågor. Här på kvällskvisten tog hon förmågan till nya höjder när hon styrde upp en intervju med sin far. Lugnt ställde hon sina frågor och bad Ingrid anteckna svaren i ett häfte.

Så bra frågor.

1. Vad tycker du att är bra med mamma?

2. Hurdan tycker du att en bra granne är?

3. Varför vill du inte ha en cavapoo?

4. Varför ville ni flytta hit?

Sanna mina ord. Jag har träffat gymnasiestuderande som har svårt att få ur sig frågor på den nivån sådär spontant.

Hon har många gåvor, min Hild. Hennes intresse för människor och hennes förmåga att visa det intresset är bland de största.