De bråkar ofta(st). Är egentligen sams mest när de ser Liverpool-matcher med Fredrik och spelar sällskapsspel med mig.

Men. Tänk att få vara nio år gammal och spela fotbollscup och ha en storasyster som är tretton och kommer och ser alla ens matcher. Som dessutom ropar och hejar och kokar av ilska. Som verkligen bryr sig. Massor. Och är stolt. Sjukt stolt.

Och tänk att få vara tretton år gammal och ha en lillebror som är nio och som väl hemma i soffan igen självmant säger:

– Tack för att du kom och såg mina matcher. Det betydde mycket för mig.

I sådana stunder är jag så glad och tacksam för att de får ha varandra. I sådana stunder mår mammahjärtat bra.