Idag fick jag hålla en människa på under fyra kilo i min famn. Det finns inget större än så små människor. En gammal kollega som blev en vän har fått barn. Och idag fick jag hålla det barnet.

Igår fick jag träffa en människa för första gången. En annan gammal kollega som också blev en vän har fått pojkvän. Och igår fick jag träffa den pojkvännen.

Det är fint med nya barn och nya pojkvänner. Men det är nog nästan ännu finare med kollegor som blir vänner och som förblir vänner också efter att man inte längre är kollegor.

Ibland känns det som om halva mitt liv finns i Helsingfors. Jag vet att det inte är sant. Inte ens nära. Men ibland känns det så. För en del riktigt viktiga människor finns här. Och det är sant. Helt och totalt sant.