Vi gör som många andra den här helgen och lever cupliv. Att se sina egna barn spela fotboll är magiskt och det vet alla. Men att se vänners barn spela fotboll är faktiskt nästan precis lika fint.

Så idag åkte jag tidigare till cupen än jag egentligen måste. För då spelades en match jag verkligen ville se. Det finns nämligen en åttaårig flicka i mitt liv som inte är min egen men som ändå är lite särskild för mig. Hon ger mig ofta teckningar. Det minsta jag kan göra är att heja på henne när hon spelar fotboll.

Och imorgon åker jag också tidigare än föräldraskapet förpliktigar till. Det finns nämligen en snart elvaårig pojke med lysande ögon som kramar mig stort och självmant nästan varje gång vi ses. Bästa vänners son. Vi är gudföräldrar till hans syster, hans föräldrar är gudföräldrar till vår son. Det minsta jag kan göra är att heja på honom när han spelar fotboll.

Att ha vänner är underbart. Att ha barn är underbart (inte lika enkelt och odelat underbart men absolut underbart). Att ha vänners barn är också underbart (och här igen rätt enkelt och odelat underbart). Helt underbart.