Det första någon sa till mig idag var:

– Du är den bästa mamman i hela världen.

Det var Hilde. Den tiden på dygnet är det alltid Hilde.

Sedan har andra nog sagt helt andra saker sedan dess, men det här blir uppenbarligen en sådan där nåderik dag när jag får bäde börja och sluta med att bada i kärlek.

Efter dagens aftonbön har Hilde nämligen bjudit på de här kärleksförklaringarna:

– Jag älskar dig i världen.

– Jag älskar dig i mitt hjärta.

– Jag är glad att jag får vara ditt barn.

Den människan, alltså. Inte en enda dag har jag förtjänat henne. Precis varje enda dag har jag varit tacksam för att jag ändå får vara hennes.

Hilde, jag älskar dig i mitt hjärta.