Ett av mina barn pirrar i hela kroppen av lycka, applåderar spontant och ropar:

– Jag älskar mig själv!

Och den andra kontrar med:

– Jag också!

Och jag vill bara ropa STOPP! Stanna bandet nu! Låt det bara vara så här. Jag vet ju att det kommer andra tider. Tider när de ser skavanker och brister. Stora näsor och oren hy. För stort eller för smått. För platt eller för runt. För fel och för ful.

Jag vet inte när de tiderna kommer, men att de kommer vet jag. Att de kommer lite närmare varje dag vet jag också.

Men just i dag tänker jag inte på det. Jag tänker på nåden i att få ha barn som älskar sig själva och tycker om dem de är. Och jag tänker på dem som just nu har ett barn som är finast i världen men tror nog något annat. Styrka till er.