Rädd för döden

Vi talar om döden, han och jag. Eller egentligen talar vi om människor som är beredda att offra sitt eget liv för någon annans. Jag frågar hurdan människa man måste vara för att göra en sådan sak.

– Man måste tänka mycket på andra och inte bara sig själv. Och så måste man vara modig, konstaterar han.

– Och kanske inte så rädd för att dö, säger jag.

Jag säger inte att han själv har gjort mig räddare för att dö. För tanken på att han skulle behöva växa upp utan mig – den människa som konstigt nog tillsammans med Fredrik är hans största trygghet – är mer än jag orkar tänka.

Han är däremot inte speciellt rädd för döden även om han ju storgillar livet. Tanken på en himmelsk tillvaro med Gud tilltalar. Han vet redan vad han ska fråga Gud allra först.

– Får man godis här?

Vi hoppas på det.

2 reaktioner på ”Rädd för döden

  1. Vilket härligt slut på det här blogginlägget och vilken härlig bild på er!

    Är själv väldigt rädd för att dö pga min 3-åring, är ensamstående mamma och han är bara ibland hos sin pappa.

    • Jag kan ana om än inte förstå din rädsla. Att vara den enda som är tryggast måste ju vara angstigt. Hoppas det finns många andra trygga och viktiga omkring din 3-åring! Också om du – vilket jag förstås både hoppas och tror – får leva länge, länge, länge.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s