I just det här huset i just den här byn i just den här månaden började jag sticka för ett år sedan. 

Nu har jag blivit klar med min sjunde tröja. (Tredje om man räknar i antalet som tål dagsljus. Eller fjärde om man inte tänder så många lampor.)

Här är den! 

Det känns nästan lite konstigt att vara stolt över något som bara var roligt att göra. Men lite stolt är jag nog. Tänk att jag hade stickandet i mig! 

Och lite ledsen är jag nog. Tänk att stickandet hela tiden fanns tillgängligt för mig utan att jag anade. Tänk på alla tröjor som aldrig blev. 

Tack, fina bloggkollega Linda, för att du inspirerade mig till att sticka den här tröjan! Och för den enormt värdefulla och generösa hjälp du gav på vägen! 

Tack, älskade syster Matilda, för att du fick mig att börja sticka! Och för att du hjälpt till med alla tröjor i något skede. Förutom typ en. Och för att du ville fota den här. Guld är du!