Mitt livs drömvinst

– Fredrik Kass? Men jag har ju bara pyjamas på mig.

Det har gått över fjorton år sedan jag uttalade de inte alls bevingade orden. Men de orden var trots sin alldaglighet något slags startskott för berättelsen om oss. Jag bytte ut pyjamasen mot kläder och gick till mina föräldrars kök. Och där satt jag och Fredrik Kass vid köksbordet och talade och talade och talade. Kväll blev natt. Och åtminstone nästan morgon. När han till sist åkte iväg i den ford som kom att bli vår första gemensamma bil visste jag något. Inte att han var min blivande man eller pappa till mina kommande barn. Men jag visste att jag skulle bli riktigt kär riktigt snart. 

Om jag inte redan var det. 

I dag är jag fortfarande riktigt kär. I den man som snart funnits vid min sida i halva mitt liv. I den man som varit min i nästan hela mitt vuxna. 

Varje dag är jag tacksam över att jag får vara hans och över att han vill vara min. Han är inte den som förstår mig bäst, men den som älskar mig mest. Han är den jag helst vill berätta saker för och den som får den ocensurerade versionen av mig. Han är den som jag är tryggast och gladast och bäst med. Han är den snällaste, godaste och finaste man jag vet. 

Han är världens bästa man. 

Och jag hoppas att du också tror dig veta att just du får vara gift med den bästa som finns. För så snillrikt verkar kärleken vara konstruerad, att många av oss tror att just vi har kammat hem drömvinsten. 

Tur att jag orkade byta om från den där pyjamasen. Tänk om lite flanell och lathet hade kostat mig mitt livs drömvinst.


Varför denna hyllning? En sketen torsdag i slutet av en sketen månad? Jo, det är makarnas dag i dag. Eller spouse’s day, för den dagen har nog inget svenskspråkigt namn. Om du har glädjen att ha en, påminn din drömvinst om varför du älskar hen. Du har några timmar på dig! (Nej, du har mer än så. Du har alla dagar ni har varandra. Ta vara på dem!)

Advertisements

2 thoughts on “Mitt livs drömvinst

  1. Jag ansåg mig redan som tonåring vara säker på vad kärlek är- och inte är. Och kärlek vid första ögonkastet inträffade bara i fåniga romantiska böcker. Så när han kom in på den där festen för snart 18 år sedan, med slitna jeans, typisk 90-tals jacka och en ölpåse i handen var jag fullständigt oberedd. Jag var 17, han var några år äldre. Efter några månader föll han till föga och tog min hand. Och där är den ännu, hans hand i min och min hand i hans. Det har varit allt annat än lätt, inget “och så levde de lyckliga i alla sina dagar”. Men det har varit vi ändå. Och det är min innerliga önskan att det ska vara vi ännu framöver. Jag vet inte, men jag hoppas och jobbar för det. Varje dag.

  2. Vi hade träffats en gång tidigare, men det var först en kväll ute på stan som vi började prata. Det var då han drog ut mig på dansgolvet som mitt intresse väcktes. Jag visste bara att jag ville träffa honom igen. Det tog ganska länge innan jag erkände att jag var kär. Det växte fram lugnt och stilla, och jag var ovan med den trygghet och ro jag funnit. Varje dag är jag tacksam för det djup och den värme vi har tillsammans i vår kärlek. Alltid vill jag att det ska fortsätta vara vi.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s