I för stora skor

– Jag vet att det är dumt, men jag blir ledsen då mina kompisar har fyrahundra följare på instagram och jag har bara nittio.

Flickan gråter. Hon vet att det är dumt, men hon gråter ändå. För antalet följare är ett kvitto på hur intressant man är. Hon har liksom indirekt fått papper på sin oförmåga att vara fängslande medan hennes kompisar har fått helt andra papper. 

Självklart gråter hon. 

Och jag försöker trösta och torka tårar. Men vad ska jag säga? Vad kan jag säga? Jag som är nästan dubbelt så gammal som hon och vet att de flesta vuxna människor drömmer om ett stillsamt och vanligt liv som är tryggt och varmt snarare än intressant och fängslande för andra. Jag som är nästan dubbelt så gammal som hon och vet att det inte går en enda dag utan att jag tackar för att just det här livet är just mitt, trots att det är ett ganska vanligt och ordinärt liv. 

Jag som minns exakt hur det var för ett halvt liv sedan då min största skräck var det vanliga och ordinära. 

Vi är ju bara människor. Vi är inte fullfjädrade underhållningsprodukter och kan egentligen inte alls konkurrera med sådana trots att sociala medier ibland får oss att vilja försöka. Våra liv är aldrig lika rafflande som de påhittade. 

Det vet man när man är trettionågonting. Och i teorin vet man det när man är sjutton. Men faktum är att det ofta brister någonstans på tråden mellan förnuft och känsla, ännu oftare ju yngre man är, och ibland kan jag känna att vi alla stiger i alldeles för stora skor när vi stiger in på de sociala mediernas område. 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s