Jag tycker det är obehagligt och äckligt när enskilda personer namnges och förlöjligas i insändare, kommentarsfält och statusuppdateringar. Sedan när är det okej?
Och nej, jag tycker faktiskt inte att det är okej ens fast personerna har obehagliga och äckliga åsikter. Vi kan, vi bara måste kunna, ta avstånd från åsikter utan att ha roligt på andra människors bekostnad. Jag orkar inte med lustigkurrar som antyder att arrangörerna borde tacka en viss insändarskribent för att han gör så effektiv reklam för evenemanget. I mina ögon är det som elaka högstadiekommentarer. Var finns kärleken då? Den kärlek som den lustige just efterlyste hos den utpekade skribenten?
Om du kommit längre än någon annan så är det väl din uppgift att uppmuntra andra att komma dit du är. Hur har du tänkt göra det? Genom att skratta ut? Peka ut? Döma ut? Är det så vi lär en ettåring gå? Är det så vi lär en tvååring prata? Är det så vi lär en sjuåring läsa? Är det så vi lär en nioåring att mobbning aldrig någonsin är okej? Att hån aldrig är vägen vidare? Att respektlöshet aldrig är sättet på vilket vi möter en människa?
Jag tror på varje enskild människas absoluta, unika värde. Jag tror att vi alla har fel ibland och rätt andra gånger. Jag tror att vi ständigt ska sträva efter att älska varandra, kanske allra mest när kärleken är som minst förtjänad och logisk.
Jag vill visa mina barn att vi ska stöda det goda vi tror på och ta avstånd från det som skadar men att vi aldrig någonsin får förminska en annan människa medan vi gör det. Det måste vara möjligt. Måste.
Nästan för lycklig 
Så bra. Just det där förminskande. Att man gör det. Att man är respektlös och tappar allt det som är så viktigt. Att man glömmer hur helt unikt det är att varje enskild människa i vårt land kan och får uttrycka sin fria åsikt. Samtidigt är det farligt med det starka obehag och den vassa aggressionen som skarpa åsikter väcker i människor. Men det är ju det farliga vi borde lära oss att hantera.
Det är ju det. Det går att ta avstånd från åsikter utan att ta avstånd från människor, men då måste människorna vara mer än åsikter för oss.
Bra skrivet!
I mitt jobb som lärare i åk 7-9 är man hela tiden ellert för att mota kommentarer elever emellan lika väl som kränkande kommentarer rakt ut i luften. Ja – Du har helt rätt angående parallellen till ”högstadiekommentarer”.
Vad än värre är är att barn har en tendens att göra det de ser sina föräldrar göra. Då skräller det i cymbalerna när samma vuxna förfasar sig över elaka kommentarer ur unga strupar.
För vår sociala framtids skull bör något göras angående osakliga kommentarer i anslutning till mediahusens digitala alster. Det räcker ju i och för sig med att tänka ett steg till innan man klickar ”sänd”.
Tack för din kommentar! Vi människor verkar inte vara anonyma kommentarsfält mogna. Viljan att trycka ner smyger sig på och gör det hela rätt destruktivt. Vi som jobbar med unga har en stor uppgift i att lära ut ett bättre sätt att kommunicera än det som nu finns. Stora, svåra uppgift.
Tack Amanda för att du alltid ifrågasätter, ställer krav och höjer din röst med ödmjukhet. Tycker också att Matti säger mycket tänkvärt här:
https://mattiaspvik.wordpress.com/2014/07/25/karlekslos-sanning-o-sanningslos-karlek/
Tack, min finaste Meja!
Det får du ett amen på.
Tack för det! Ett amen från dig väger tungt.