Jag vaknade 8.00 av en muntert sjungande Arv i rummet intill. Ringde hvc, beskrev hans symtom och frågade om han verkligen måste vara hemma fortfarande. Svar: ja. Han måste. Jag avled lite lätt av frustration men tog mig samman. Vill så frultansvärt ogärna upprepa helgens sinnesstämning i onödan.

Jag var på jobbet från ca 10.03 till ca 14.44. Sedan handlade jag totalt ointressanta matvaror och körde hem.

Jag åt makaroner och tre hembakta semlor med ost (om jag skulle vara du skulle jag be Malin om ett semlerecept) och försökte övertala Fredrik om att vi skulle hoppa över veckostädningen som vi hoppade över redan i fredags. Han gick inte med på det.

Vi plockade och städade för kung och fosterland och jag kände som vanligt att vi borde ha ungefär 12 % av alla saker vi har. Vi arma i-landsbarn.

Sedan skrev jag en kolumn om Guds ledning och hängde med kidsen. Vi muskeltränade på röda mattan (älska Arvid i planka) och sedan var det dags för kvällsgröt, kvällspyjamas, kvällstandborstning och kvällsbok. Efter 5,5 år som mamma har jag insett att man faktiskt aldrig kan börja med kvällsrutinerna för tidigt.

Sedan barnen la sig har jag jobbat en dryg timme. Nu ska jag äta kvällssmörgåsar.

Ungefär så. Och allt (inklusive muskelträningen) i den här klänningen och ja, två olika yllesockor. Hur roligt var det att läsa det här?