Liv som brunett

Mitt (nya) liv som brunett har börjat rätt dåligt. OM den senaste veckans sinnesstämning beror på hårfärgen kan jag här och nu slå fast att blondiner har roligare och bleka sönder mina redan utsatta hårtestar imorgon.

Men jag misstänker att min dystra sinnesstämning beror på att jag varit rejält förkyld lika länge som jag varit mörkhårig. Och att jag haft för många järn i den här elden som kallas liv. Och att jag burit den del jag bara kunnat bära av en god väns stora sorg. Och att jag brottats med en svår fråga. Och att jag arbetat upp ett sockerberoende som får mig att dippa varje eftermiddag. Och att jag somnat för sent om kvällarna. Och att jag inte sprungit på en och en halv vecka. Och att jag vet att de kommande två månaderna kommer att bli galet intensiva även om galet roliga.

Den där känslan av att inte vara riktigt glad kan ju bero på det.

Eller så är det bara det att jag numera ser ut ungefär så här:

20131030-230007.jpg

13 reaktioner på ”Liv som brunett

  1. Jätte fin. Som alltid. Håret, det stackars håret som får bära det mesta…
    Snart blir det peruk eller tupe’. Här i alla fall. (Som gravid blir man ju ofta både skallig och fet)

  2. ”…för många järn i denhär elden som kallas liv”
    så vacker formulering. och du är också vacker. tror inte att du ska skylla på håret, det verkar alltför troligt att alla de andra små faktorerna bidragit mer.
    Om det är närmare din naturliga hårfärg kan det ju inte vara så att det är fel. I så fall hade väl Gud själv tänkt att du skulle ha den färgen, egentligen. 🙂
    vacker är du. inifrån och ut.
    kom ihåg att helga vilodagen, åtminstone nån dag, så gott det går.
    kram

Lämna en kommentar