Jag bestämde mig i år för att sluta låtsas vara en estetisk människa med en minimalistisk, stilren gran. Den är mera vild än tam och mera rolig än fin. Men jag blir glad av den. Och Ingrid blir glad av den. Det räcker långt.
Jag bestämde mig i år för att sluta låtsas vara en estetisk människa med en minimalistisk, stilren gran. Den är mera vild än tam och mera rolig än fin. Men jag blir glad av den. Och Ingrid blir glad av den. Det räcker långt.
Nästan för lycklig 
i ena kulan ser man hur du spretar med fingret. så där som du gör.
Ha! Jag tänkte på precis samma sak.
Den orange (persikofärgade?) grisen är min favorit 🙂
Jag kan tänka mig det, Hannele! Och jag måste erkänna att den tilltalar mig också. Därav kanske den höga placeringen i både gran och blogginlägg.
Jag gillar också grisen bäst. Den har bra min, lite förvånad oh lite på sin vakt!
Både jag och grisen uppskattar din djupa analys av kreaturets sinnesstämning.