Ingen aning alls

Jag har ingen aning om vad som kommer att hända med mitt liv. Jag har inte ens någon aning om vad jag vill med mitt liv. När jag var tjugo år (vilket inte var riktigt så länge sedan som det låter när man säger sådana saker med myndig stämma) hade jag ganska klara mål med mitt liv. Lite sådär som Blondinbella och andra driftiga människor. Men någonstans mellan tjugo och tjugoåtta har jag tappat bort dem och jag kan inte för mitt liv komma ihåg eller komma på vad jag vill.

Var vill du vara om tio år? För några år sedan älskade jag sådana frågor. Nu blir jag bara ödmjuk. På gränsen till patetisk och sorglig. För jag har faktiskt ingen aning alls.

Amanda 38 år. Ja, jag vet inte.

Hon kanske bor i Helsingfors. Men kanske i Österbotten. Eller Sverige. Eller så kanske hon kommer över sin ovilja att bosätta sig i främmande länder och bor i England eller Spanien eller Sudan. Hon kanske fortfarande jobbar som lärare och fortfarande älskar det. Eller som journalist, vilket hon ju var säker på att var det enda rätta för henne så sent som för tre år sedan. Eller så har hon utbildat sig till något helt annat. Hon kanske har ett barn. Eller två barn. Eller fem barn.

Att inte veta vad man vill eller vart man är på väg är på inget sätt en livskris. Men ibland skulle det vara roligt att ha någon slags riktlinje att gå efter när man fattar beslut gällande relativt stora saker.

Å andra sidan är det väl ingen av oss som alltid haft det där klart för sig. Nästan ingen människa med år på nacken och livserfarenhet i ryggsäcken kan väl titta på sin livssituation och känna att allt blev precis som hon trodde när hon målade upp sina mål. Knappt torr bakom öronen.

0 reaktioner på ”Ingen aning alls

  1. Som 50+ kan jag bekräfta dina misstankar:
    framtiden är inte vad den varit, både på gott och ont 🙂

    önskar nog att jag tidigare lite mera låtit livet bära och föra i stället för att planera så mycket …

    • Det är ju lite så med livet, att det bär och för. Och det är ju i nittioåtta fall av hundra enormt skönt att det är så. När jag ser tillbaka bara några få år hade jag aldrig kunnat tro att jag skulle vara där jag är idag. Och ännu mindre att jag skulle älska det. Så varför skulle jag då kunna eller behöva veta var jag är om tio år?

  2. ”Men ibland skulle det vara roligt att ha någon slags riktlinje att gå efter när man fattar beslut gällande relativt stora saker.”

    Nemen hjääälp, den där meningen är som tagen ur mitt huvud! Den där känslan jag får stup i kvarten.
    Underbart inlägg!

    • Skönt att höra att mitt huvud är någon annans huvud också. För på sätt och vis är jag nöjd som det är, men ibland… Att kunna leta bostäder överallt i världen känns mera besvärligt än möjligt. Du vet kanske hur jag menar?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s