Den här söndagen kom och gick. Vi brunchade hos de närmaste vännerna som bor så nära att Ingrid fick sitta på mina axlar på vägen dit. Vi brunchade från nio till ett och just så länge tycker jag egentligen att en brunch värd namnet ska pågå.

Och så ägnade Fredrik fyrtiofem dyra minuter åt att gräva fram vår bil ur snön. Jag kammade och flätade Ingrids hår. Och sedan blev det förstås lite för bråttom iväg på nästa grej. Av någon anledning blir det lite för ofta så.

Och så sjöng vi de vackraste julsångerna med vår församling. Det är roligt att umgås över generationsgränser, att ibland kunna mötas och förenas på allas villkor. Jag fick julstämning någon gång under den här kvällen.

Och så blev det jatkot hemma hos oss med några av de hårdaste. Vi hade tänkt spela sällskapsspel men vi hade så mycket att tala om att det inte blev av. Roligt att lära känna halvbekanta människor bättre. Det finns något underbart med den där första tiden i en relation.

Och så gick gästerna hemma typ kvart före elva och jag bestämde mig för att göra något som jag nästan skäms över att erkänna; springa inomhus eftersom jag varken ville eller orkade gå ut och springa mera den tiden. Så jag sprang rätt antal minuter på vardagsrumsmattan.

Och så satt jag mig ner vid datorn och läste bloggar för första gången i dag. Och ungefär där är jag nu.

Och så tände jag tredje adventsljuset först klockan 23.25.