Det fanns en tid när min högsta framtidsdröm var att bli världskänd skådespelare och gifta mig med David Beckman. På något märkligt sätt känns den tiden både lättare och svårare än den tid som är nu.

Nu drömmer jag om helt andra saker. På något märkligt sätt känns de sakerna både större och mindre än de saker jag drömde om då.

Jag drömmer om att bli modigare och mer generös och ännu mer tillitsfull. Jag drömmer om att bli mer villig att göra uppoffringar för andra. Jag drömmer om att få vara en människa som får människor omkring mig att må bra.

Inga drömmar är större än de.

Andra framtidsdrömmar rör sig på andra nivåer, men ska väl också nämnas. Så här kommer mindre viktiga drömmar. Som ändå är drömmar.

Jag drömmer om att någon gång ha ett gästrum. Jag drömmer om att kunna åldras och ha frid med det. Jag drömmer om att bry mig mera om det som är verkligt viktigt och mindre om allt det där som inte spelar någon roll alls egentligen. Jag drömmer om att få fortsätta vara lika glad och trygg i Fredrik som jag är nu. Fast det är nog egentligen en av de där största drömmarna.

Jag drömmer om att någon gång få ett fast jobb som jag skulle älska lika mycket som mitt förra fasta jobb och mitt nuvarande ofasta. Eller ens hälften så mycket – det skulle faktiskt räcka.

Jag drömmer om att klara av ett helt år utan att köpa ett enda klädesplagg. Är det 2023 som blir det året? Är det sjunde gången gillt?

Jag drömmer om att någon gång kunna göra ens en enda pull-up.