I min handväska finns idag min telefon med alla mina viktigaste kort. Där finns också en laddare till min pulsklocka och nyckelkort till det hotellrum där jag somnar också ikväll.

Och det låter ju rätt odramatiskt. Men med tanke på att jag just ägnat en dryg halvtimme åt att i panik åka fram och tillbaka mellan gym och reception och kabinett och hotellrum för att hitta just den handväskan finns det inget självklart alls med det just nu. Lättnaden när jag letade i gymmet för tredje gången och hittade väskan var så total att glädjetårarna rann och tacksamheten inte visste några gränser alls.

Tänk att just den här frågan kom just idag. Nog är det märkligt att jag igen en gång får landa i den här stora tacksamheten tack vare den här ändå rätt simpla julkalendern. Vet inte om det säger mer om mig eller kalendern, men vet att tacksamhet är typ det bästa jag vet och det jag söker varje dag. Med eller utan kalender.

Vad min ryggsäck innehåller är en mycket längre historia. Och jag tvivlar på att någon orkar eller vill höra den.