Jag är inte svår och smart när det kommer till musik. Snarare tvärtom. Mina favoritlåtar är gamla och inte ens när de var nya recenserades de på kultursidor. Jag tycker om det lättuggade och glada. Det idiotsäkra. Det förutsägbara. Och jag tycker allra mest om det som jag tyckte on när jag var typ femton.

Så på något plan är väl Backstreet Boys I want it that way världens bästa låt. Jag kan varje ord. Varje tonartshöjning. Varje oh, varje yeah, varje don’t wanna hear you say. Jag kan genuint förundras över att jag inte kan lära mig nästan några huvudstäder alls med tanke på vilken enorm kapacitet jag har när det kommer till hits från sent nittiotal.