I min förra skola (tänk att jag faktiskt kallar den så nu, ännu nästan tre år efter att jag hade slutat där var den fortfarande bara min skola) gjorde abiturienterna varje år en sketch om oss lärare. Jag var alltid den med svart klänning och svarta strumpbyxor. Och så skulle jag troligtvis fortfarande porträtteras.

Jag vet inte hur många svarta klänningar jag har. Jag tror att både jag själv och ni skulle svimma om vi visste. Men det är mitt bästa plagg. Mitt ständiga när-jag-inte-orkar-tänka-plagg. Det jag lever i.

Roligt är det ju inte. Men säkert och tryggt. Och stilmässigt är jag en människa som tycker att säkert och trygg är typ det roligaste som finns.