Varje sommar får vi till minst en ordentlig vuxna-mot-barn-match i fotboll. Det blir roligare för varje gång. Idag var vi sex vuxna och sex barn på plan. Plus ett barn som coach och ett barn som domare. Och Hilde. Barnen blir bättre för varje år. Vi vuxna blir inte nödvändigtvis det.

Årets match var förkrossande jämn och avgjordes till sist på straffar. Och till barnens fördel. Jag borde kanske sörja, men resultatet är inget och stämningen allt.

Dessutom fick jag en kommentar av en motspelare som jag lever länge på.

– Du är ju en bra back, du mamma, sa Arvid.

Det är jag inte. Men jag tvivlar på att han någonsin har sagt något finare till mig och somnar oförskämt lycklig i natt.