– Mamma, varför hatar du mig ibland?

Jag blir onekligen lite ställd av frågan. En del märkligt kan jag ha sagt i svagare stunder som förälder, men absolut ingenting som på något sätt går att tolka som hat.

Jag svarar ungefär det och ber om något slags förtydligande. Och får ett.

– När du säger att jag inte får en doktorsväska känns det som om du hatar mig.

Det är inte rimligt. Hilde har dessutom fått fyra (!) doktorsväskor inom det senaste året. Att bli förnekad en femte kan ju inte på något sätt likställas med hat.

Men känslor är ju inte alltid rimliga. Och en rätt skonad själ kanske kan uppleva också ett mycket rimligt nej som något slags hat.

Vi pratade lite om det här med doktorsväskor och ännu mindre om det här med hat. Mest pratade vi om det här med kärlek. Jag sa att jag har älskat henne varje sekund sedan hon kom till jorden – och redan innan – och att jag tänker fortsätta med det.

Och då log hon lite.

Rimligt.