Gråtmild på vårfester

Jag är inte gjord för vårfester. Eller så är det just det jag är. Åtminstone gråter jag halva tiden och nu efter x antal fester har jag nästan slutat skämmas. Livet är för kort för att man ska gå omkring och skämmas i onödan. Och det finns så mycket jag de facto kan och borde skämmas för att det är slöseri med kvinnokraft att utöver det skämmas för sådant man faktiskt inte behöver skämmas för. Att vara gråtmild på vårfester hör definitivt till sådant som man inte behöver skämmas för.

Förra veckan grät jag mig igenom dagisvårfesten. Arvids sista. Bara det räcker ju för att näsdukar ska kunna vridas ur efteråt. Vårt dagis är guld. När jag såg honom framme i dagissalen drabbades jag av akut tacksamhet över att han har fått vara just där under sina första år i livet. På en plats där det alltid funnits en famn eller två för honom. På en plats där han fått och vågat och kunnat vara den han är; känslig, snabb, rolig, stor och liten på samma gång. På en plats där han fick bli del av en grupp barn som lagspelar på ett sätt som kunde göra elitlag gröna av avund. Om alla människor tog hand om varandra som de här femåringarna gör – då skulle världen vara inte bara en bättre plats utan rentav en bra. När de tillsammans framförde I was made for loving you på sin allra sista gemensamma dagisfest så tror jag att till och med de mest hårdhudade gick lite sönder.

Och ikväll har jag gråtit på lågstadiefest. Det är mycket förväntningar i luften på en vårfest i lågstadiet. Allt är liksom möjligt. Allt ligger framför. På något sätt är den bästa tiden just nu; då hela det evighetslånga sommarlovet – för i lågstadiet är det just evighetslångt – ligger framför. Inom räckhåll. Man känner redan doften, men har ännu inte gått miste om en enda dag eller timme eller minut. De har övat mycket och de är bäst när det gäller. Och Den blomstertid nu kommer. Med lust och fägring stor. Barnen tar i från tårna. Snart är den här.

Att båda stora barnen är trygga och glada i sina grupper betyder hur mycket som helst. Det kan vi själva så lite åt så det får vi ta emot som en enorm gåva.

En gång på väg på lågstadiefest.

Advertisements

2 thoughts on “Gråtmild på vårfester

  1. Känner igen mig. Jag har snyftat mig igenom ett par jul-och vårfester och då är vårt dagisbarn inte ens i närheten av att sluta på dagis. Fasar för hans allra sista vårfest men ser framemot de år han ännu får vara där ☺️

  2. Jag gråter av att läsa inlägget och minns ! Länge sen våra kära barn var i den åldern.Nu väntar man på barnbarnen ! Tack för din blogg den ger så mycket framtidstro också för en pensionär !

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s