Mitt mål var att läsa tio böcker i månaden. 120 böcker totalt. Jag nådde inte mitt mål. 

Under år 2015 läste jag 106 böcker och med tanke på att jag är en heltidsarbetande småbarnsmamma med hyfsat rikt socialt liv och tre träningspass i veckan så får det faktiskt duga. Om vi lägger till att mina barns andra förälder har skumma arbetstider får det faktiskt mer än duga. 

Jag kan omöjligt säga vilken bok som var bäst av dessa 106, men jag kan säga vilka jag kommer ihåg med ovanligt stor ömhet. Se dem som lästips! Här kommer de, helt utan inbördes rangordning och helt enligt när jag läste dem:

Om sann gemenskap av Patrik Hagman

En bön för de stulna av Jennifer Clement

Det är mycket man inte måste av Tomas Sjödin 

Och runt mig faller världen av Marit Sahlström

Sal 2 av Julie Bonnie

Vägen mot Bålberget och Norrlands svårmod av Therése Söderlind

Onda boken av Kaj Koreka-aho 

Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson

Liten handbok i konsten att bli lesbisk av Mian Lodalen och Matilda Tudor

I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmquist

Store bror av Lionel Shriver 

Dessa minns jag, av olika orsaker, med stor ömhet. En del andra minns jag inte alls. Det är nästan lite skrämmande hur lite jag kommer ihåg av alla de berättelser och karaktärer som gästat mig. Många av de titlar som finns på min lista över lästa böcker minns jag faktiskt ingenting av. Inte ett enda namn, inte en enda händelse, inte ett enda tema. Ibland minns jag ingenting trots att det bara gått ett par månader sedan jag läst en bok. 

Och jag har ibland undrat om jag läser för mycket för snabbt. När resultatet är att det mesta glöms bort.

Men jag har landat i att läsandet inte bara är berättelserna du minns, lika lite som livet bara är dagarna du kommer ihåg. Också de flyktiga gästerna är gäster. Att läsa är ett sätt att leva. Ett av mina sätt. 

Ett av mina bättre.