Måste få köpa något

– Jag vill köpa något! Vad som helst! Jag måste få köpa något! vrålar Ingrid när vi är på väg mot kassorna på Ikea utan barnvänliga ting i kundvagnen.

– Det kan till och med vara något som jag inte ens vill ha bara jag får köpa något! fortsätter hon. 

Så otroligt destruktivt sagt och tänkt. Och jo, jag har haft stoltare föräldrastunder. Tyvärr har jag kanske haft mindre stolta också, men det är faktiskt inte säkert. 

Hon fick ingenting. Det var det enda goda med den utflykten, och det faktum att vi var där tillsammans med människor som älskar oss på riktigt. Som sett allt och ännu mer och ändå inte viker undan blicken. Inte heller nu vek de undan. 

Saken är den att jag ju vet vilken känsla Ingrid talade (vrålade) om. Tyvärr. Största delen av mitt liv har jag älskat att köpa saker. Njutit av själva köpandet också, inte bara av produkten. Nya saker i släta påsar. Lappar att klippa bort. Känslan av nytt och känslan av mer. Aaaaaah. 

Men något har hänt. Det går helt klart att träna bort kärleken till köpandet. Nu väger jag mina inköp på våg. Köpandet i sig ger ingenting, däremot kan jag få en jättekick av att inte köpa något alls på flera dagar. Att avstå känns bra. Att ge bort, sälja bort och slänga bort… Där har vi mitt nya aaaaaah. 

Jag inser sakta men säkert att varje sak jag har faktiskt kräver något av mig. Varje vintersko måste bäras ner till källaren i april och upp igen i november. Varje mugg måste diskas med jämna mellanrum. Varje plagg läggas i tvättkorgen, bäras till maskinen, hängas på tork, vikas ihop och ibland till och med strykas. Och varje litet föremål kräver förvaring och utrymme vilket vi absolut inte har i överflöd. 

Jag är i röjartagen just nu. Jag ser varje sak djupt i ögonen och överväger grundligt om den är värd allt den kräver och tar eller om den helt enkelt får leva vidare eller dö på någon annan plats. Nästan allt kan jag förhålla mig rationellt till. Vi bär ut saker. Pussel som saknar fler än tre bitar – bort. Barnböcker som är pärmar och några enstaka blad – bort. Kläder som ingen burit under det senaste året – nästan alltid bort (här kryper det irrationella fram). Kökssaker som int använts på år och dagar – SÅ bort. 

Och inte bort för att få rum för mera saker. Inte rensa i garderoben för att få in vårnyheter. Inte sortera bort leksaker för att kunna köpa nya nästa gång någon vrålar på Ikea. Nej, bort för att saker ska bli en mindre del av vårt liv. För att det vi har ska vara valt med omsorg och vara sådant som vi inte vill sortera bort när vi röjer igen om ett halvt år. Bort för att saker ska kräva mindre och annat få mera. Utrymme, tid, pengar. 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s