I vårt förhållandes begynnelse hände det rätt ofta att jag var vaken betydligt längre än jag egentligen ville och såg betydligt läskigare filmer än jag egentligen ville för att göra Fredrik glad. Ikväll har vi sett första Hobbit-filmen och det var som att landa i den tid då vår gemensamma resa började och jag tänjde på mina gränser var och varannan kväll. Mina ögonlock hölls stundvis bara nästan uppe och ibland måste jag kolla väderprognosen på telefonen för att komma ihåg att orcher inte finns i verkligheten.

Eller gör de? Egentligen finns det väl inga sannare berättelser än dem som Tolkien skapat. De rymmer hela livet. Allt det vi ser och allt det vi inte ser utan bara anar. Om ens det. Det finns i sanning så mycket vishet i de berättelserna, så många tankar som jag tror så mycket på. Den påminnelsen gjorde gott.

Men nog är det skönt att somna tidigt också. Och att se harmlösa filmer vars dvd-omslag har vit botten, snygga människor som ser glada ut och ljusblå och/eller rosa text.